söndag 1 mars 2009

Några reflektioner 40 dagar efter att Gazakriget tog slut.

Det verkar som om ingenting skulle ha förändrats. Raketer skjuts dagligen mot Israel, precis som innan kriget.I lördags träffades en israelisk skola, det kunde ha blivit en katastrof men det var sabbat och barnen lediga.
Israel svarar med att ibland bomba några tunnlar vid gränsen till Egypten men inte kan de göra något för att stoppa raketbekjutningen.
Likheterna med kriget mot Hizzbollah för ett par år sedan är slående. Efter att Hizzbollah attackerat Israel slog Israel tillbaka. Först med flygvapnet sedan tveksamt med marktrupper.Som en följd av kriget dödades människor och eftersom omvärlden inte kan acceptera att människor dör i krig där Israel är inblandat tvingades parterna snart acceptera en vapenvila.(Att det dör hundra eller tusen gånger fler människor i andra konflikter väcker inga starka reaktioner)
Vapenvilan sågs av Hizzbollah som en seger. Deras inflytande i Libanon stärktes och de har i dagens läge fler och effektivare vapen än innan kriget.De kan på nytt slå till mot Israel när order från Iran kommer.
Trots att libanesiska och FN trupper stationerades i södra Libanon som ett resutat av vapenvilan finns alltså hotet från Hizzbollah kvar.
Efter Libanonkriget var omvärlden snabb med att komma med ekonomisk hjälp till Libanon.

Samma mönster upprepades i Gaza.Det verkar som om kriget avbröts utan att målen uppnåddes. Hamas förklarade sig som segrare och omvärlden har varit snabb med att lova ekonomisk hjälp till Gaza. Det verkar också som om Hamas skulle ha stärkt sin ställning båda bland palestinierna och internationellt. Samtidigt fortsätter alltså raketbeskjutningen mot Israel och nya vapen smugglas in till området.
De mål som Israel satte upp för operationen i Gaza var att det måste bli ett slut på rakektbekjutningen och vapensmugglingen, men båda fortsätter.
Varför verkar det vara omöjligt att påverka organisationer som Hamas och Hizzbollah?
Antagligen därför att de tänker och resonerar på ett för oss helt främmande sätt. De söker döden, inte livet. För dem är det högsta målet att dö i jihad, i krig mot Israel. Det finns ingen orsak för dem att försöka skona den egna befolkningen från död och lidande eftersom den högsta äran finns i att dö. Denna dödskult präglar starkt Hamas och den förekommer tydligt t.ex. i deras TV-program riktade till barn.
Frågan är hur man skulle kunna förändra ett samhälle som domineras av denna dödskult. Det tycks inte hjälpa med påtryckningar eller krig.
Förhandlingar och fredskonferenser tar de klart avstånd från.
Vad återstår? Det verkar ingen veta.
Det verkar som om ca en halv mïljon invånare i Israel fortsättningsvis tvingas leva i fruktan för raketerna från Gaza.
Om Israel vore som Ryssland skulle de kunna bomba Gaza tills det fanns bara ruiner kvar (som i Tjetjenien) men också då skulle antagligen någon kravla fram ur ruinerna och skjuta iväg en raket...

40 days after war, Hamas rule of Gaza gaining legitimacy

Inga kommentarer: