Henrik Othman skrev en läsvärd krönika om "Kristallnatten - 77 år efteråt" i dagens Österbottens Tidning. Den som har tillgång till e-tidningen kan läsa den här på sid 11: Kristallnatten - 77 år efteråt
Henrik Othmans text:
Kristallnatten - 77 år efteråt
En dyster årsdag hamnade helt i medieskugga i början av
veckan, i alla fall i Finland där den uppklarade regerings-
krisen och innehållet i vårdreformen stal all uppmärksam-
het. Det väckte inte särskilt stor uppmärksamhet att det den
9–10 november gått 77 år sedan Kristallnatten, kulmen på
de Novemberpogromer i Tyskland då 400 judar dödades
eller tvingades begå självmord, 20 000–30 000 män fördes till
koncentrationsläger, nästan 270 synagogor brändes och mer
än 7 500 judiskägda butiker vandaliserades.
Kristallnatten kan ses som startskottet till Förintelsen.
I Sverige har ihågkommandet – och icke-ihågkommandet
– av Kristallnatten lett till märkliga reaktioner och en nykter
debatt med inlägg som vill påminna om vad Kristallnatten
handlade om och vem som var offer.
BLAND DEM SOM KALLAR SIG
antirasister finns en del som
inte gillar judar.
Negar Josephi skriver i Expressen (9.11) inför manifestatio-
nen ”Umeå mot nazism” som samlade Socialdemokraterna,
Miljöpartiet, Folkpartiet, Cen-
tern, Feministiskt Initiativ och
Arbetarpartiet, och tvingas ställa
den märkliga frågan om var-
för ingen från Umeås judiska
förening blev bjuden till mani-
festationen. Samordnaren för
mani festationen, Arbetar partiets
Jan Hägglund, förklarar att
”ingen företrädare för Umeås
judiska förening bjudits in att
tala för att ’det kan upplevas som
en ovälkomnande eller otrygg
situation för dem’.”
Vid en tidigare demonstration
tog någon fram ett plakat där den
israeliska flaggan jämställdes
med ett hakkors.
Är det inte arrangörens skyldighet att stoppa sådana
inslag, snarare än att avskärma dem som Kristallnatten drabbade?
UMEBORNA TYCKS INTE
vara de enda som minns Kristall-
natten men inte judarna.
Josephi skriver om ”Uppsalabor mot rasism” som kallade
till fackeltåg till minne av Kristallnatten och ersatt ordet
synagoga med ”tempel” och lade till att pogromen riktade sig
mot judar först sedan de fått kritik.
Judeförföljelserna och Förintelsen var 1900-talets och his-
toriens värsta brott mot mänskligheten och det extrema
exemplet på etnisk förföljelse.
Antisemitismen har inte försvunnit, den lever kvar både i
försåtliga förklädnader och helt öppet i bland annat islamis-
tisk propaganda.
Där vävs den samman med politisk kritik av Israel och be-
fläckar en diskussion som måste få föras även den. Varje
stats maktutövning måste få kritiseras, även om grann-
ländernas regim vore flerfalt värre.
Samtidigt tycks den antirasistiska rörelsen i Sverige drab-
bats av en beröringsrädsla. Javisst – just nu är det, som
Josephi skriver, muslimerna som identifieras som offer, och
det främlingsfientliga i den retoriken förväxlar man, lite ana-
logt med fallet Israelkritik respektive antisemitism, islam
och muslimer i allmänhet med islamism och islam som poli-
tiskt verktyg.
Men den antirasistiska rörelsen tycks vara påfallande
selektiv och fruktar stämplas som proisraelisk om man upp-
märksammar judarna som offer.
Den blundar inte bara för historien utan också för den upp-
trappade antisemitismen där islamisterna spelar en viktig
roll.
KRISTALLNATTEN VAR
en av historiens tragiska vänd-
punkter. Vi får aldrig glömma vad som hände, vi får aldrig
glömma offren och än mindre de miljoner som fick ge livet
under de år som följde på denna kusliga upptakt till För-
intelsen.
Vi ska heller inte invagga oss i falsk trygghet och tro att det
inte kan ske igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar